Italian Rococo Era Painter, 1697-1768 Italian painter, etcher and draughtsman. He was the most distinguished Italian view painter of the 18th century. Apart from ten years spent in England he lived in Venice, and his fame rests above all on his views (vedute) of that city; some of these are purely topographical, others include festivals or ceremonial events. He also painted imaginary views (capriccios), although the demarcation between the real and the invented is never quite clearcut: his imaginary views often include realistically depicted elements, though in unexpected surroundings, and in a sense even his Venetian vedute are imaginary. He never merely re-created reality. He was highly successful with the English, helped in this by the British connoisseur JOSEPH SMITH, whose own large collection of Canaletto works was sold to King George III in 1762. The British Royal Collection has the largest group of his paintings and drawings.  Related Paintings of Canaletto :. | Return of the Bucentoro to the Molo on Ascension Day (detail) d | Capriccio with a Portico vgd | Return of the Bucentoro to the Molo on Ascension Day d | San Marco: the Crossing and North Transept, with Musicians Singing df | Grand Canal: Looking South-West f |
Related Artists:
Gerhard Munthe
1849 (1929) was a Norwegian painter and illustrator.Munthe was born in Elverum to physician Christopher Pavels Munthe (1816 C 1884) and his wife Christine Margrethe Pavels Aabel (1827 C 1887). He was a brother of historian and military officer Hartvig Andreas Munthe, writer Margrethe Munthe and military officer Carl Oscar Munthe. He was also an nephew of historian and cartographer Gerhard Munthe and an uncle of genealogist Christopher Morgenstierne Munthe, librarian Wilhelm Munthe and painter Lagertha Munthe. Through his mother he was a nephew of Andreas Leigh Aabel and Oluf Andreas Aabel, and a first cousin of Hauk Aabel. In December 1886 he married Sigrun Sandberg (1869 C 1957). Between 1886 and 1890 Bjørn Bjørnson was his stepfather-in-law. Munthe and Sandberg settled in Sandvika and later Lysaker. Also, Munthe had a studio at Ringstabekk for a short period.The couple divorced in 1919, the same year she married Fridtjof Nansen.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
CRESPI, Giuseppe Maria
Italian Baroque Era Painter, 1665-1747 Painter, draughtsman and printmaker. His religious and mythological works are distinguished by a free brushstroke and a painterly manner. He also painted spirited genre scenes, which by their quality, content and quantity distinguish him as one of the first Italian painters of high standing to devote serious attention to the depiction of contemporary life. Such paintings as Woman Laundering (1700-05; St Petersburg, Hermitage) or Woman Washing Dishes (1720-25; Florence, Uffizi) offer straightforward glimpses of domestic chores in images that are startlingly novel for the period and look forward to the art of Jean-Simeon Chardin, Jean-Francois Millet and Honore Daumier.